Målarsprutor

Jag ska här försöka att redogöra för olika målarsprutor efter egen erfarenhet.

Ja det är inte så lätt att vara opartisk när man ska försöka att förklara olika sprutors för och nackdelar, eftersom man själv vänjer sig vid en viss typ och sedan har svårt att byta.

Bäst vore om man har en uppsättning olika sprutor beroende av vad man ska lackera, men det är ju också en kostnadsfråga så man får i de flesta fall hålla tillgodo med en eller ett par sprutor.

Vi börjar med uppbyggnaden av en spruta, som i princip är lika för alla typer.

1./ Denna ratt används för att justera färgmängden, alltså rörelsen på nålen 9 och den normala utgångsläget är fullt öppet.
2./   Denna ratt används för att justera luftmängden till de så kallade hornhålen 8 och vid normal sprutning är den helt öppen.
3./   Detta är en luftventil som i kombination med avtryckaren 4 och en avsatts på nålen 9 öppnar lufttillförseln.
4./    Avtryckare.
5./    Konisk luftventil som regleras med hjälp av 2.
6./     Färgmatningskanal, som antingen är riktat uppåt, vid överliggande kopp, eller som på bilden ansluten antingen till underliggande kopp eller slanganslutet fat.

8./ Hornhålen är borrade i luftmunstycket, som är den del som bestämmer sprutbilden, alltså om sprutbilden är rund eller oval , och genom att vrida luftmunstycket kan man ändra sprutbilden till horisontal .
9./ Nål i rostfritt stål.

10./ Färgmunstycket.

Här kommer några tips om sånt som kan vara bra att veta vid sprutning

	Vid målning av vertikala smala och långa objekt vrider man luftmunstycket så att hornhålen är horisontella för att få rätt sprutbild .
	Man kan minska sprutbredden vid lackering av smala detaljer, men då bör man även minska både färgmängd 1 och luftmängd 2 för att inte riskera att det kommer för mycket färg.
	Färgmunstycket 10 finns i många storlekar och varierar lite beroende på fabrikatet på sprutan, men oftast så är det 1,3mm för sprutor med överliggande kopp och 1,5mm för underliggande. Detta gäller vid sprutning av färg med en viskositet mellan 15-18 sekunder.
	Viskositeten mäts med en så kallad Dinkopp, en behållare som är öppen upptill och med ett 4mm hål i botten. Man behöver också ett tidtagarur för att kunna kontrollera viskositeten. Mätningen tillgår så att Dinkoppen sänkes helt ned i färgen och lyftes upp varvid tidtagningen påbörjas, och avslutas i och med att strålen avbrytes första gången, och den tid som har förflutit är viskositeten.
	Dinkoppen är en billig (ca 50:-) investering och något man absolut ska skaffa. Den kan du köpa hos alla färghandlare som säljer bilfärg.
	Lackordningen, dvs. den ordning som man lackerar en bil i är viktig och följande skiss ger ett ungefärligt tillvägagångssätt. Alltså, man börjar med vänster sida av taket, därefter höger sida och fortsätter sedan med vänster framdörr, vänster bakdörr osv. enligt skissen.
	Det finns ett stort antal olika fabrikat av sprutor att välja mellan, och de sprutor jag testat är följande: Atlas-Copco Echo 40..... Den tycker jag lägger för grovt. Sata Jet..... Skaplig spruta, men ganska dyr (ca:4000kr) Airgunsa..... Lågprisspruta, duger till enklare lackering och grund Dewillbis..... mycket fin spruta som lägger väldigt jämnt Iwata High T.E.C 400.....En helt fantastisk upplevelse då den både lägger otroligt jämnt och samtidigt öser mycket, och det med ett spruttryck på bara 2bar. Detta åstadkoms genom ett patenterat sätt som kallas Transfer Efficiency Control och det lyckas kombinera konventionell sprutning med sk. HVLP.
	High T.E.C är en ganska ny teknik och började tillverkas av Iwata så sent som 1998 men är på väg att bli värdsledande. Sprutan kostar runt 4000kr men kan väl sägas vara en engångsinvestering, då man knappast sliter ut en kvalitetsspruta.